.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2007/06/30

Helt apropå ...

Fråga: Varför lägga upp kompletta serier på nätet, förresten? Är det inte kasst för försäljningssiffrorna sen? ... Och skriva en massa dumheter om det hela? Alltså ...
Svar: Jag blir väldigt inspirerad av den alternativa musikscenen (se t.ex. den härliga lilla dokumentären Hit Music från Råfilm), så jag gillar att lägga ut saker gratis på nätet.
Den här bloggen ska kanske allra främst driva på mig medan jag jobbar på serierna. Om jag vet att sidan jag håller på att rita kommer att ligga uppe på nätet mycket snart inför allas blickar anstränger jag mig mer för att göra den så bra jag kan.
Dessutom finns det här möjligheten att få direkt feedback, något som ytterligare kan bidra till att göra serierna bättre.
(Historierna om Eva är dock kanske de enda serierna hittills som jag kan jobba med på det sättet. De är visst ungefär lika tuffa och hårdskinnade som deras huvudperson ...)

Fråga: ... Och varför envisas jag med det här "frågor&svar"-formatet?
Svar: Dels, som redan nämnts i fanzinet Glasregn, för att mitt favoritkapitel i James Joyces Odysseus ju är Ithaca. Och så är det kanske nån kvarleva från min period som aspirerande krigskorrespondent.
Men mest av allt är det för att det har blivit så att det bara måste vara så när det handlar om Eva.

Brevbärarblues: s. 2

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Hur mycket av den här serien är plagiat på Hiroyuki Tanakas film Postman Blues (1997)?
Svar: Inte så mycket alls. Titeln är i princip samma, och även här innehar en tafatt brevbärare den manliga huvudrollen, men annars är det här nog något helt annat.
Jag såg filmen innan jag började jobba med serien, i hopp om att få inspiration. Den har nämligen ett koncept som jag gillar, men tyvärr gillar jag inte verkställandet särskilt mycket ... Filmen är lite tråkig och opersonlig, och har dessutom ett fruktansvärt orättvist slut. :'(

Brevbärarblues: s. 1

Här börjar Evas eskapad No. 5 - Brevbärarblues (som egentligen är en flashback).

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vad är de här "nazidarwinisterna" för några?
Svar: En politisk ungdomskultur i storstäderna som har sammanställt sin ideologi ur socialdarwinism, nationalsocialism och nyliberalism. Frustrerade i ett statssocialistiskt samhälle där de inte får kalla sig "bättre än andra" och "konkurrera fritt" ger de sig ut om nätterna och "går på jakt" efter personer som de anser vara "lägre stående". I deras klädstil, som är inspirerad av nazi-estetik och kapitalistiska länders "business-stil", ingår ofta rosa skjortor, slips och loafers. Staten försöker genom en rad program leda in dessa förvirrade ungdomar på rätt bana. I folkmun kallas de "nazidarwinister", men själva kallar de sig för "Det Är Dags" eller "Den Rosenröda Revolutionen". Det finns (än så länge icke bekräftade) misstankar om att deras ledare skulle få finansiellt stöd från vissa organisationer i kapitalistländer.